Filmarkitektur

Cube (1997)

De flesta människor håller med om att arkitektur inte bara spelar en betydande roll i det verkliga livet utan också i filmernas och tv-seriernas värld. Hus, städer och landskap utgör de ramar inom vilka filmmakarna noggrant placerar människor, liv, känslor och handling. Här planeras historier in i minsta detalj och regissören är arkitekt över såväl berättelsen som all rekvisita som ingår i den. Resultatet av denna förbindelse blir ibland något utöver det vanliga. I de flesta filmer är arkitekturen helt avgörande för budskapet som regissören vill förmedla.

Skräckens kub

Ett ypperligt exempel på arkitektur i den smygande skräckens tjänst finner man I den kanadensiska skräckfilmen Cube från 1997. De intet ont anande huvudpersonerna vaknar plötsligt upp i en kub och de har ingen aning om hur de har hamnat där eller hur de ska kunna ta sig ut. Sex personer vaknar ensamma i varsitt kantigt och kubformat rum som är ljust och helt symmetriskt utformat.

Var och en utforskar rummen så gott de kan och i takt med att förvirringen och stressen ökar blir utrymmet alltmer obehagligt. De symmetriska mönstren på väggarna skapar ett smygande illamående och till slut känns det som schackmönstret på en tröja eller myrornas krig på TV. De upptäcker snart att det finns sex dörrar i varje rum som i bästa fall leder vidare till ett identiskt rum som endast skiftar i färg.

Dödliga fällor

Det dröjer inte länge förrän de sex främlingarna hittar varandra och inser att rummen ingår i ett gigantiskt och sammanlänkat komplex. I en del av rummen finns det dessutom dödliga fällor. De måste samarbeta för att hitta en väg ut, men det försvåras av att byggnaden rör sig och de olika segmenten ändrar läge i förhållande till varandra. De måste bokstavligen kämpa mot själva byggnaden för att överleva.