Betydelsefulla kvinnliga arkitekter

Marianne McKenna

Marianne McKenna föddes 1950 i Kanada och skulle komma att bli en mycket berömd arkitekt. Hon är känd för sina insatser för hemlandet och har bland annat förärats den kungliga ordern ”Order of Canada”. 1987 startade hon den kända arkitektfirman Kuwabara Payne McKenna Blumberg Architects (KPMB) tillsammans med sina tre kollegor.

Transparens i formspråk och förhållningssätt

Enligt McKenna handlar arkitektur främst om byggnader och deras kroppsspråk. Precis som människor kan byggnader vara öppna och inbjudande eller slutna och defensiva. Byggnader behöver sträcka ut en öppen hand och dela information med den allmänna omgivningen. Därför lägger hennes firma stor vikt vid att skapa transparenta byggnader som ofta har en rent geometrisk form och består av glas och stål. Resultatet blir en form av arkitektur som smälter in i omgivningen. Den typ av åtkomliga byggnader som McKenna designar skapar platser där människor kan mötas och som enkelt sammanlänkas med resten av samhället.

Designvisionen handlar om att byggnaderna ska signalera trygghet, öppenhet och vara byggda på ett sätt som gör dem användbara. Exempelvis kan atrium och auditorium vara öppna och upplysta platser för allmänheten även efter stängning. McKenna vurmar för ett arkitektansvar när det gäller publika byggnader och se till att det blir mötesplatser som fostrar till dialog. Här har arkitekten ett stort ansvar. Gränserna mellan det offentliga och det privata suddas ut.

Offentliga byggnaders kultur

McKenna har bland annat byggt ut och förvandlat The Royal Conservatory of Music i Kanada till en kulturell mötesplats och ett mycket uppskattat musikcenter. För denna insats fick hon både hedersmedlemskap och guvernörens medalj. Hon menar att arkitektur och kultur går hand i hand i den meningen att det ena möjliggör och banar väg för det andra. Bottenvåningen i Montreals universitetskvarter Le Quartier Concordia är till exempel helt genomskinlig. Ett tre våningar högt glasförsett atrium fungerar som en naturlig förlängning av huvudgatans trottoar. På detta sätt har förbipasserade fri insyn och kan se byggnadens interiör och känna såväl samhörighet som tillgänglighet i den meningen att byggnaden tillhör samhället.

I och med att arkitektfirman ofta anlitas för offentliga byggnader efterfrågar klienterna i stor utsträckning byggnader som förmedlar budskap om öppenhet, tolerans och gemenskap. McKenna tycker också om att skapa publika ytor med enkla medel. Bänkar utanför byggnadsentrén där man kan sitta en stund i solen skapar instinktiv en välkomnande och inkluderande känsla.